Imorgon fyller jag år. Fyrtio år.
...MY GOD! Vad var det som hände!!??
Visst, det kommer inte som en total chock, jag har ju sett tecknen:
En rynka här & en rynka där (... och där och där och där och där...) ett gäng vita strån och inte minst tyngdlagen som sliter och drar i kroppen. Som tur är så är jag inte speciellt fåfäng, vi åldras – fine.
(..men ändå… det räcker nu, tack)
Var på hälsokontroll häromdagen.
Den ärtiga tant som tog hand om mig sa att allt var bra.Jag hade till och med god kondition ! Yeah, tänkte jag. Eat this Fourty !
Jag är en nöjd & välmående fyrtioåring. ...
...Då skulle hon plötsligt mäta midjemåttet…
Så här efteråt tycker jag mig minnas att när jag sa att jag snart skulle bli fyrtio – och att det kändes bra, så lät hon avundsjuk..Jo, det gjorde hon! Hon hade väl väntat sig att jag skulle lida av det, tycka att fyrtio suger - och istället säger jag att det känns OK! Dessutom har jag bra kondition, så det är klart tanten inte kan unna mig det utan tar fram ett måttband och ska mäta midjan.
”Hehe” säger jag, ”det här blir ju spännande”
”Ja” , säger hon, ”det är ju vid fyrtio det kommer…”
( Ni ser; hon k a n b a r a i n t e l å t a m i g va r a n ö j d. )
Så, vi mäter midjan, hon lägger in måttet i datorn.
( så här efteråt tycker jag att hon gjorde det med en larvigt tillgjort allvarsam min) Hon knappar in diverse mått som längd och vikt och yaketi-yaketi och vrider sedan skärmen mot mig så att jag ska få se resultat av midje-mätningen.
Och där står det; De centimetrar som min midja uppbringade gör att jag hamnar i en ruta med följande rubrik:
Måttligt ökat midjeomfång.
M å t t l i g t ö k a t m i d j e o m f å n g.
Och nu ser hon nöjd ut. Hon kanske försöker smyga med sin skadeglädje, men det kan jag ju säga att hon inte lyckas särskilt bra med..
Och hur nöjd jag än var innan så är jag nu innehavare av ett måttligt ökat midjeomfång. Midjeomfång.
Vilket jävla ord, omfång låter verkligen som att det handlar om sådana enorma mått att man måste försöka fånga det för att kunna greppa det.
Och det är nu jag borde ha rasat, jag borde ha tagit britsen och hivat den ut genom fönstret, riktat en spark mot dataskärmen, vrålat oartikulerat om omfång och centimetrar och avslutat med några praktfulla obscena gester.
Men det gör jag inte. Delvis för att mina biceps inte har något ökat omfång, men mest för att jag är vuxen nu.
Vid fyrtio har man ju nått en viss mognad, så jag skrattar lite avmätt, drar diskret ned tröjan ( för att dölja mitt ökade omfång)
Sedan tar jag tanten i handen och…
( klämmer åt så att jag hör hur det knastrar i hennes taniga fingrar och frågar om hon ångrar måttbandet, Va? Va? )
…tackar för mig, tar min midja och går.
40 år, ökat midjeomfång men glad ändå. Jag lever. Hipp hipp Hurra.
Jag menar; snart toppar Aftonbladet eller Expressen med att en ny istid är på väg, de plockar fram någon gammal tjetenier som spår väder i fårskit och vips har de en löpsedel som säljer lösnummer... ..Hursomhelst är det ganska härligt att slippa det gråa ett tag. 
. ..påminner mig om den den Lottovinsten som jag alltid går och hoppas på... 
